Idag är mitt livs största dag.
Dagen som är så stor, att det känns som det är syftet med varför jag överhuvudtaget föddes och finns på jorden.
För vi ska skaffa höns!
Du kan inte förstå vad det är som är så stort med det, och hur jag i skrivande stund kan vara tårögd över den saken.
Sanningen är den, att igår när jag fick veta att vi skulle få ekonomiska resurser till att skaffa höns
så fattade jag inte hur stort det var. Jag kände en stor glädje, jag skrattade av glädje,
men idag inser jag att det är så mycket mycket större än så.
Vi ska skaffa höns i Kenya.
För att du ska förstå vart jag vill komma fram, måste jag först berätta historien om hur det började:
PASTOR JOHN OCH ESTHER
I slutet på 2019 fick jag ett meddelande på messenger av en främmande kvinna som heter Esther.
Vi hade en gemensam bekant på FB, men hade aldrig pratat med varandra förut.
Hon sände mig en bild på ett infekterat ben.
Hon sa att detta var hennes mans mammas ben och hon hade inte råd med att gå till doktorn och få hjälp med benet.
Hon är inte den första som ber mig om hjälp, och inte den sista. Men detta berörde mig på ett annorlunda vis och jag sände henne summan hon behövde för att hjälpa sin svärmor.
Detta blev öppningen till en vidare kontakt med Esther och hennes familj.
Och jag fick höra deras historia..
Hon hade en liten affär och hennes man körde motorcykeltaxi privat, tills en dag då mannen hamnade i en trafikolycka som hindrade honom att jobba, de ekonomiska behoven för omvårdnad av pastor John,
åt upp affären som Esher hade.
De hade fått hjälp av en man från Sverige med sin egen hyra, hyran för kyrkan de hade och även hyran för ett barnhem de startat.
Men mannen träffade en kvinna som också var från Kenya, (från en annan stam) som ville att han skulle sluta sponsra dom.
Jag lyssnade på Esther och Johns berättelse, men jag gjorde inte något för att hjälpa dom just då.
Då en dag, skeddde det att hyresvädern deras kom och satte lås på deras dörr så de inte kunde komma in mer.
John, Esther med deras 4 barn hamnade på gatan.
John frågade främlingar om sovplats för sin familj, en äldre man välkomnade dom till sig.
Barnen var barfota och de hade inte ätit. Alla var hungriga i familjen.
Detta blev öppningen till en vidare kontakt med Esther och hennes familj.
Och jag fick höra deras historia..
Hon hade en liten affär och hennes man körde motorcykeltaxi privat, tills en dag då mannen hamnade i en trafikolycka som hindrade honom att jobba, de ekonomiska behoven för omvårdnad av pastor John,
åt upp affären som Esher hade.
De hade fått hjälp av en man från Sverige med sin egen hyra, hyran för kyrkan de hade och även hyran för ett barnhem de startat.
Men mannen träffade en kvinna som också var från Kenya, (från en annan stam) som ville att han skulle sluta sponsra dom.
Jag lyssnade på Esther och Johns berättelse, men jag gjorde inte något för att hjälpa dom just då.
Då en dag, skeddde det att hyresvädern deras kom och satte lås på deras dörr så de inte kunde komma in mer.
John, Esther med deras 4 barn hamnade på gatan.
John frågade främlingar om sovplats för sin familj, en äldre man välkomnade dom till sig.
Barnen var barfota och de hade inte ätit. Alla var hungriga i familjen.
Mannen som de fick bo hos hade en kvinna som inte var lika gästvänlig,
hon hade lagat ris som mannen ville ta av och ge till barnen då hon började gräla med honom om det.
Mannen slog sin hustru och tog ris åt Esther och Johns barn.
Vi hade kontakt under denna tid genom messenger, och jag fick bilder av det som skedde:
Efter några dagar betalade jag deras hyra och de fick komma tillbaka hem till sig och pengar till mat. De var så tacksamma och glada att de skickade foton och videon till mig när de åt sin första ordentliga måltid efter dessa svåra dagar.
Jag startade snart "Back to feet projekt" en grupp på Facebook, med visionen att hjälpa familjer som Johns att få utbildning och jobb. Och de skulle bli den första familjen vi skulle hjälpa.
Jag jobbade under denna tid och beslutade mig för att köpa Esthers affär tillbaka.
Jag gav henne 5000 kr som hon köpte varor för och placerade inne i en liten bod.
Hon tog lån för att en man skulle bygga några hyllor till henne.
Jag trodde detta skulle bli starten tillbaka till deras ekonomiska återupprättelse.
Månad efter månad hjälpte jag med deras hyra och bad människor om stöttning i olika grupper på Facebook. Många kristna grupper har regler om att man inte får be om pengar (märkligt nog, det går emot Guds, bibelns, de kristna värdegrunden och principen om att hjälpa de behövande, ge åt den som ber) och mina återkommande meddelanden blev en stötesten.
Men en person, här och där, ville faktiskt bli deltaktiga i projektet att hjälpa familjen.
Det har gått ett år, och resan har formats till en lång historia med många krokiga vägar och stenar.
Jag hade inte råd att hjälpa barnhemmet ö.h.t och kunde inte hjälpa kyrkan.
De pengar vi hade räckte bara till hyran, och för att överleva tog Esther och John mat till sig från affären. Tillslut fanns inte affären kvar.
Jag frågade om det fanns någon utbildning Johns kunde tänka sig att gå för att få jobb.
Och med stort engagemang och passion hittade snabbt en utbilning till att bli en professionell yrkesförare. Jag betalade utbildningen till honom, tror jag gjorde det i delar.
Men det fanns inga pengar till bussresor, så pastor John fick promenera 2 h till skolan och 2 h hem varje dag. Vilket han gjorde.
Det var slitsamt och jobbigt, dagarna var långa. Men han kämpade.
Snart fick vi pengar till bussresor och efter 5 månader blev han färdigutbildad.
.................................................
Det var slitsamt och jobbigt, dagarna var långa. Men han kämpade.
Snart fick vi pengar till bussresor och efter 5 månader blev han färdigutbildad.
.................................................
Den 5 Januari 2021, började han sitt jobb som privatchaufför åt sin nya chef.
Medan John körde sin chefs barn till skolan varje dag, så var hans egna barn hemma,
för deras skolavgift fanns det inga pengar till.
John ska få sin första lön efter 3 månader i April.
Och den lönen är så minimal att den bara skulle täcka deras månadshyra om de fick den månadsvis.
Men John gör det, han har inge val och han trivs med att köra.
Medan John jobbar 6 dagar i veckan, från tidig morgon till sen kväll, har vi precis räddat barnen på barnhemmet från att hamna på gatan.
BARNHEMSBARNEN:
Barnhemsbarnen bodde i en kyrka, de hade inte fått stanna kvar i byggnaden de tidigare bott i för att hyran inte varit betald och de kom till kyrkan.
Hyresvärden för kyrkan lät nämligen de vara där fastän ingen hyra blivit betald.
De sov på golvet på gamla madrasser.
När beskedet kom att hyresvärden gått bort.
Hyresvärdens fru och barn, beslutade sig för att sälja kyrkan och barnen hamnade i en akut kris över boende.
I December 2020 bodde 19 st barn i kyrkan John haft tidigare, men hade bara några veckor på sig att flytta. (det kom 2 till barn under denna period, så de blev 21 st)
I tro på att det ska lösa sig, började vi söka ett nytt hem till dom.
Det fanns ett hyreshus nära John och Esther som stod tomt, vi funderade på att hyra några lägenheter i den och även hyra en bit mark.
Men tack GUD för att det dök upp ett bättre alternativ
En gammal skolbyggnad kom ut på marknaden, med 2 små hus och en gård med mur runtomkring, och en port.
Utmaningen blev att kvinnan krävde ett års, eller halvårs hyra åt gången.
Vi bad kvinnan om att få betala för 1 månad i tro och hopp om att det på något sätt snabbt skulle lösa sig och att vi nästa månad skulle kunna betala för ett halvår.
Jag startade gruppen "pastor Johns barnhem" och började dela inlägg på FB i hopp om sponsorer.
Nu hade jag både Johns familj och ett barnhem på mina axlar och jag hade blivit sjukskriven.
En känsla i mig växte och tro på att jag kommer kunna besöka dom snart och få se allt med mina egna ögon.
Jag började därför dela inlägg där jag bad om leksaker, kläder och tekniska prylar och annat att ta med mig till Kenya.
Efter några dagar hör ett företag av sig som heter NUITEQ, som kan tänka sig att skänka saker till barnen.
Den ansvariga personen kommer med i "pastor Johns barnhem" gruppen
och *tårarna börjar rinna när jag skriver detta*
när denne beslutar sig för att stå för hela 6 månaders hyra för barnhemmet!
Sluta inte att läsa! För något annat spännande händer härnäst!
(Och du har fortfarande inte fått veta varför detta med hönsen är så extremt otroligt stort)
*torkar bort tårarna*
ERNES
Jag har fått ett meddelande på messenger av en främmande man som heter Ernes.
Jag har massor med väntande vänförfrågningar, och meddelanden jag inte svarar på.
Men du vet, vissa saker når bara fram på ett märkligt sätt.
Ernes skriver att han önskar sig en vithudad vän, :D
alltså, han tydligt uttryckligen visar att det är något mycket stort för honom och min vänskap skulle betyda så mycket för honom.
Jag har inget emot att visa vänskap, så vi börjar skriva med varandra och ringa videosamtal på messenger.
Ernes visar sig vara en väldigt företagsam person med en mobilbutik där han reparerar och säljer mobiler, han har en stor vacker gård med olika sorters fruktträd och fåglar.
Han har även fru och barn.
Jag berättar för honom om barnhemmet och han ervjuder sig att åka och kolla om den verkligen finns,
han berättar om att han hörde om ett fall där en person samlade ihop sina släktingars barn, och klädde som i gamla kläder, för att säga att de var föräldralösa och få pengar.
Så Ernes erbjuder sig att åka dit utan att någon som helst vet om att han åker, för att kolla upp om allt verkligen stämmer eller om vi blivit lurade.
Ernes åker dit och dokumenterar delar av resan med bilder och filmklipp.
Han får skjuts av en vän som kör motorcykel.
Resan dit är lång, det tog iaf 2 h att komma fram, och vägen var så lerig på flera ställen att Ernes fick hoppa av motorcykeln och promenera till fots.
Jag ber honom "Snälla ha med dig något, utifall barnen finns och situationen är verklig, åk inte dit tomhänt"
Ernes går med på det och kommer tillslut fram till Kisii.
Pastor John är ute och predikar i olika församlingar dit han blivit inbjuden, när han får reda på att Ernes kommit. Men Esther och Ernes hälsar på varandra och åker till barnhemmet.
(detta skedde under första veckorna som barnen bodde där)
Barnhemmet finns, Ernes delar ut brödskivor till barnen som äter upp dom på en gång,
de får läsk och karameller och .. toalettpapper av Ernes.
Ernes ber föraren filma honom medan han delar ut gåvorna.
(filmklipp finns ute i gruppen "Pastor Johns barnhem")
Ernes rapporterar till mig om dagen, och berättar att de inte har någon utedass där (hyresvärden skulle laga den när 6 månaders hyran kom och den hade inte kommit än under detta skede)
Detta är alltså Ernes,
Ernes och jag pratar om att vad vi kan göra för att hjälpa barnhemsbarnen och får ideen om att köpa höns, för ägg och hönsproduktion.
Han föreslår att vi köper 100 st höns.
Jag frågar honom hur mycket vi behöver för detta så säger han en summa som i svenska pengar motsvarar 5000 kr.
Varför så pass mycket för höns?
För de måste ha vaccinationer, vi behöver skaffa ett kylskåp och bevara vaccinerna i,
m.m
Ernes som älskar fåglar, han vill verkligen ha alla sorters fåglar, och tycker om att bara sitta och studera dom, berättar att han hade höns förut, men de dog av en bakterie.
Ernes funderar på vart vi kan ha hönsen, när han tillslut, för att vi ska spara pengar,
erbjuder sig att bygga en hönsbur på sin egen gård!
Han börjar bygga den, fastän vi inte har pengar till detta.
Eller han anställde en person att bygga åt honom, men Ernes tyckte arbetet var dåligt gjort och bygger upp den själv istället.
Erner är affärssam, och kommer på en ide, att köpa en maskin som krossar mat till pulver,
för att ytterligare spara på de kommande kostnaderna.
Med så mycket hönsmat som kommer behövas kommer det bli mycket billigare och dessutom kan han krossa mat och sälja till andra också med en sådan maskin.
Jag ska vara ärlig med er nu,
jag har inte köpt kläder åt mig själv på länge,
de kläder jag har har fläckar som inte går bort i tvätten och hål.
(Ni vet ju vart jag prioriterat att lägga mina pengar i detta fall också *skrattar till medan jag skriver*)
Så jag sökte bidrag från fonder, dels till den kommande resan till Kenya, till verksamheten där, till andra projekt jag har men också till klädpengar.
Har fått många avslag, på grund utav att jag råkat söka i fel kommun, vissa fonder har lagt ner, men så plötsligt fick jag ett bidrag på 5000 kr från Solanders stiftelse till kläder.
Jag hade planerat att åka till Umeå en dag, och "shoppa loss",
men när jag väl har pengarna, sa mitt hjärta nej, såhär mycket kan jag inte handla kläder för till mig själv. Det här känns inte rätt och bra, inte just nu.
Jag sände ett meddelande till Ernes:
"När kan du åka och hämta maskinen?"
"Imorgon"
Jag sände över pengar till maskinen och han åkte och hämtade den och testade den när han kom hem.
Han sände filmklipp till mig och fotade. Han kände en väldigt stor tacksamhet och glädje över den,
och berättade att han ska bygga ett litet uthus för maskinen, för att skydda den mot regn.
(Ernes nyfikna barn hjälper till att rengöra maskinen efter första användningen)
Ernes och maskinen var full av mjöl av majsen efteråt.
I pastor Johns barnhemsgrupp, meddelar jag att insamlingen till maskinen inte längre behövs göras, för att jag gjort något "busigt" och köpt den.
Då får jag ett minst lika busigt *skrattar högljutt* inlägg från NUITEQ.
Som meddelar att de på Måndag den 31 Januari (2021)
kommer sända över 5000 kr till hönsen *blir tårögd*
Jag skrattade och skrattade av meddelandet och kände mig glad.
I skrivande stund, vet inte Ernes om detta än. *hihi*
Men när informationen når honom har jag mycket mer att säga till honom än bara att vi har fått pengar till höns.
Ni förstår, älskade medmänniskor, *känner ett tår i ögonvrån*
att nu kommer jag personligen, se till att ingen mer får svälta ihjäl i Ernes och pastor Johns umgängeskrets (till en början).
Det här är den början som behövdes, för att påbörja ett arbete för att de barn som bor på barnhemmet, men som fortfarande har föräldrar i livet, ska få flytta tillbaka hem igen,
Detta är början på så mycket mer och så mycket större än bara ha en liten höns och äggförsäljning för att få inkomst till barnhemmet.
Detta är början till ett bättre liv och en bättre värld för många personer.
Och det börjar med några osjälviska personer i Sverige och världen som delar med sig av det dom har.
Idag förstår jag att jag är rik, och att världen visst har resurser till att ta hand om alla människor som finns i den och som kommer att komma. Tack för alla som varit med hittills!
Allt handlar om att hjälpas åt och ta tillvara på det vi har.
GOD BLESS YOU
eran // Johanna Johannesson (DaughterofHappiness)
Vill du bli en del av detta äventyr?
Kom med i gruppen
"Back to feet projekt" och stötta oss månadsvis för att hjälpa fler människo att få utbildning och jobb
eller/ OCH
"Pastor Johns barnhem" för att stötta och följa äventyret som bara börjat med barnen i Kenya.
Kan du inte behärska dig och omedelbart bara måste få sända ett bidrag till projektet omedelbart sänd
till
Swedbank konto
Back to feet:
84202,943 889 5444
IBAN : SE048000084202943889544
BIC : SWEDESS
Barnhemmet:
84202,943 889 5378
IBAN : SE4080000842029438895378
BIC: SWEDESS
eller för kläder till Johanna *skrattar till busigt* :
84202,913 091 6157
Du kan också swisha 0736873648 (men skriv vad pengen ska till)
~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~
Matt 13:12 Ty den som har skall få, och det i överflöd, men den som inte har, från honom skall tas också det han har.
Vill du komma i kontakt med mig :
johanna_drusian@hotmail.com
Ps:
Har även gruppen välsignelsen på FB, där kristna stöttar andra kristna ekonomiskt
