Personligt: Vår kärleksrelation med GUD

Patrik har varit uppe hela natten, med pappaGUD,
när han kom och lade sig kl 6:00 på morgonen så klev jag upp.
Jag ställde mig på knäna och bad en stund, spelade harpa tills en skön ström började röra sig i Anden.
All atmosfär av mörker och andemakter förflyttades ut ur lägenheten, de står inte ut i GUDS härlighet.

Sen tänkte jag upptäcka nya mysterier ur skrifterna men så sa pappaGUD till mig att sätta mig ner och skriva blogg.
Jag var lite osäker på om det var Han eller min egen fantasi, för GUD talar samma väg,
men Han bekräftade det genom att visa mig en bild där Han eller jag satt vid datorn här.

Jag har tänt ett ljus och har talliten över mitt huvud, för att dela om GUD är Heligt,
och skulle jag skriva saker som inte stämmer, skulle jag få stå tillsvars inför den Evige.
Så jag behöver all andlig beskydd och vishet i en stund som denna.
Jag har inte heller rätt att undervisa om mer än det jag fått mandat till att undervisa om.
Därför visar jag mina inlägg till Patrik innan jag publicerar den allmänt så han kan fråga GUD om det jag skrivit är rätt ock riktigt.

Jag och Patrik har utvecklats mycket i Anden och personligen och vår relation.

Den 24 December, satt vi hemma med en ganska ny bekant till oss, en doktor och åt god mat,
spelade sjöng, läste lite skrifter och sist såg vi på en komedifilm.
Vi vill undvika säga att vi firar jul och upphöja tomten, för vår GUD är en nitälskande GUD,
som inte delar äran med någon.
När man studerar skrifterna och har en personlig relation med Honom, så vet man att det finns saker Han tycker om och inte tycker om. Saker Han älskar, och andra saker Han avskyr.
Vår GUD är inte en religion utan en levande varelse, en person med egen personlighet,
det är därför vi också är det, för Han har skapat oss att bli lika Honom.

Vi vill vara Andeledda varje dag, göra det GUD har för oss.
Jag och Patrik är desperata efter GUD, vi har fått smaka och uppleva Honom.
Vi vill ha mer!
Det är en smärtsam kärlek jag har till YHWH, jag längtar ibland så jag får ont,
så mycket älskar jag Honom och det för att Han visat mig hur mycket Han älskar mig först.

Jag har fått vara inför Hans tron, i tronrummet i himlen.
Det är en skrämmande upplevelse att komma inför den Helige GUDen YHWH,
Han är så stor, så mäktig, och ser igenom mig och har makten att döma mig.

Jag var nerböjd på golvet, då den underbaraste doft kom till mig från pappaGUD,
jag hade fått nåd av Honom.
När man har det rätt ställt med GUD, finns det absolut ingenting att vara rädd för längre,
för Han har all makt och är den störste över allt och alla,
så jag fylldes utav en stor lycka och blev jag så frimodig att jag reste mig upp och räckte ut mina händer, jag tror jag hoppade och ropade HALLELUYAH! ( Tack YAHWEH!)

Många gånger, sen kom jag på mig själv och blev generad, var det ok att bete sig såhär inför den Allsmäktige?
Glädjen var obeskrivlig och plötsligt var jag tillbaka på jorden.



Patrik och jag älskar att tillbe GUD genom lovsång.

Vi har börjat göra musik. Sann tillbedjan inför Den Högste handlar inte om hur det låter, utan bara att man gör det från sitt hjärta med fokuset på Honom.

Faktiskt kan det inte bli vackrare än så!
Under lovsången brukar jag ställa mig upp och dansa till Honom.


Jag har börjat måla, jag vill måla tavlor som för människor till andra platser i Anden,
eller kommer med Helande, befrielse när man ser på dom.

Kristallsjön utgår från fadern och orsaken till att den glittrar som den gör och att det lyser så många färger ut från den är för alla stenar som ligger i botten på den.

Vi ska alla använda våra gåvor och kropp till att upphöja och ära Honom, då kan han välsigna det vi gör och oss och vi får mer av Honom,




Vi lever i en värld, med stor kärleksbrist, människor är under bojor och bördor i sina tankevärldar och genom beroenden som inte vi i vår vildaste fantasi kunde ana att någon kan ha,
bedragna av lögner från mörkret: -att GUD inte finns, att det är ok att leva som man vill och göra som man vill, "så länge man inte skadar någon" kanske någon vill tillägga.
Dåliga beteendemönster, eller plötslig rädsla oro ångest, depression som plötsligt kommer över en människa.

Alla behöver bli befriade och helade på något område. Även jag och Patrik kämpar emot mörker dagligen, vi som varit troende i många år.

Så länge vi inte lever för GUD så kan vi inte inta sann frihet.

Vi ska flöda i kärlek , vi ska vara fyllda av ljus och sanning,
vi ska bära goda frukter -kärlek,glädje, frid, tålamod, självbehärskning, givmildhet, godhet, trohet..
Frukter som andra kan njuta av.
Vi ska ha Gudomlig vishet och ideér från ovan som kan lösa alla typer av problem.

Vi lever över och inte under. GUD vill använda oss för att uppenbara sig själv för Hans onådda barn.
Han längtar med en desto större smärta efter varje själ Han skapat.



"KOM mitt barn, säger Herren
Nu är det tid för dig och mig att få en personlig relation med varandra."


Jag längtar efter dig, älskar dig med en bottenlös kärlek

Jag vill uppenbara Mig för dig

Du behöver bara säga "ja" och komma till Mig.

Jag vill rena dig från alla dina synder,  sätta dig ut i frihet till att bli den Jag ämnat dig till att bli. 
Min dyrbara skatt.

Ingen älskar Dig som Jag gör.

Om du inte redan gjort det -Ta emot min son Yeshua/ Jesus, och jag kommer att skriva in ditt namn i livets bok,
boken med alla namn på själarna som tillhör Mig.

En själ som inte tillhör mig, kommer till det eviga fördärvet,
dit vill jag inte att någon ska hamna.

-Om du redan gjort det, lev för mig, ge ut desto mer och du kommer få desto mer.

Närma er mig så ska jag närma mig er.

Du är unik, du är här på jorden för ett större syfte.

ohohohh, vilken värld vi lever i.

jag är nyvaken, har stannat hemma från helande/bibelskolan för att öva inför nationella provet i Engelska 5 som kommer vara ikväll. Känner att jag äntligen är mogen för att ta lite komvux-studier på fullaste allvar, men två ämnen räcker just nu.
Läste i timmar tills jag behövde ta en paus, somnade till och vaknade fullt inspirerad till att blogga!

Jag har tidigare klarat av engelska konversationer bra och har gått och trott att jag är duktig i Engelska. Tills jag nu öppnat denna fantastiska kontext bok och upptäcker en ny värld med nya ord,
sådana som inte ens finns i Svenska språket.

Det är underbart att studera, känner mig som ett barn på nytt, med massor med nya saker att upptäcka som gör denna värld ännu större, ger den fler nyanser, mer djuphet. Mer variations möjligheter.

Tänk att vissa meningar bara kan komma in i ens själ och måla upp en bild, ge en en känsla som kommer med trygghet och hopp. Därför vill jag skriva, jag vill använda ett så nyanserat språk som möjligt för att öppna upp en ny värld för mina följare, en värld som kommer med glädje, hopp och massor av kärlek.

Idag skulle jag vilja skriva om människors atmosfärer, det känns sådär lagom avancerat och nytt.
Det kan eventuellt ske om jag berättar om dom..
Jag vill börja med min morfar och mormor, för de äldre människorna har ofta gått igenom mycket och bär på massor med saker som genomsyrar hur de själva och vi utifrån ser på dom.

Jag kände mig supertrygg hos mormor och morfar, det var liksom den tryggaste platsen på jorden,
där hände alltid samma saker, morfar såg på tv, gärna naturprogram och nyheter emellanåt.
När han reste sig upp var det för att gå ut till balkongen och röka pipa, till en färdig dukad matbord där han hade sin bestämda plats, på toa eller för att lägga sig.
Framförallt när jag var yngre så hyste jag en sådan respekt för morfar att jag var lite rädd för honom, vi fick absolut inte vissla, men han visslade ibland och det var riktigt vackert.
Med tiden blev han mjukare, han skrattade nästan varje dag åt något.

Mormor satt inte så länge vid tv:n för hon tog hand om städning, tvättning, matlagning och diskning.
Till frukost fick vi frallarhalvor med smör ost och gurka, och yoghurt.
Hon lagade marakaronlåda, potatisar med korv och annat gott.
Hon hade jämt godis hemma till oss, kitkat, kexchoklad.
När hon tvättade va oss efter vi lekt i badkaret klöste hon in schampot med sina hårda fingrar,
och när hon klädda på oss byxor lyftes vi högt upp för hon drog hårdare än vår tyngd kunde motstå.
Hon ringde barnen, släktingar bara för att höra hur alla hade det.
Man berättade som det var, sällan var allt bra. Sjukdomar, krämpor, blev allt vanligare ju äldre alla blev. Jag minns inte mormors skratt lika tydligt, men däremot att det var henne man skrattade åt.
Hon sa roliga saker! En gång i hissen sa hon till mig att "jag skäms ögona ur mig" på finska, för det var något jag gjort/ sa /ville göra som hon uppenbarligen inte gillade.
Jag gapskrattade åt det.

Hon ville inge respekt, men det var en likastor flopp varje gång.
Tjatade jag på henne så fick jag nog alltid godis.

Trots allt fina, så låg det som en dimma över dom i atmosfären,
de levde, men inte samma liv,
de fanns till, men hade en helt annan bild på världen än jag.

Jag ville hellre vara hos mamma än hos dom, för det var det inte lungt på ett tråkigt vis.

Jag har lärt mig att det finns sköna atmosfärer av total frid och lugn,
och det finns obehagliga (kvävande) lugn.

Jag antar att en skön atmosfär av lugn kommer av att det finns en helhets täckande, en överseende
kunskap om varje person och deras behov, och en kärlek och passion till att allt blir det bästa för varje individ. Där finns utrymme för personlig utveckling genom att man blir sedd och får lagom ansvar.
Där har finns stora framtidsplaner otroliga mål att nå till och man vet att man kommer klara av det.

Det där tråkiga lugnet, där man bara är för att man råkat hamna där och man är där tills man går därifrån. Där finns inte utrymme för personlig utveckling, för där finns inte någon som förväntar sig något av en.

Det här upptäckta jag och kände jag redan som liten.
det kändes som om mitt liv hade dött om jag stannat en längre tid hos dom.

Hos mamma var det mycket mer spännande,
hon tog hand om oss 3 döttrar alldeles själv och jobbade.
Där fanns utrymme för lek och utveckling, rimliga krav och förväntningar.

Jag och mamma är väldigt olika, (det är spännande hur pappaGUD älskar att para ihop olika människor! )
Jag kände mig trygg och älskad hemma, även om en mamma gör misstag, så är det hur det ser ut i det stora hela som jag tror att barnen kommer ihåg och uppfattar sin egen barndom.

Där fanns disciplin och konsekvenser för olydnad, närhet, ömhet.
Det var mer öppet för GUDs ande att röra sig fritt där, jag är extremt stolt och glad över att jag har den mamma jag har.

I vissa fall ska de äldre påverka de yngre, men i vårt fall är jag säker på att det skulle varit en frisk skön vind med det motsatta, att mormor med sin profetiska drömgåva hade kunnat blomma ut ordentligt. Hon skulle blivit en riktig andlig krigare, för hon fick se in i andevärlden åtminstone en gång.


Sen kom tiden när jag bodde ensam, den tiden då den enda bollplanken i mitt liv är jag själv och dom jag träffar lite ibland.
Det var en värdefull tid att känna efter vad jag egentligen vill och upptäcka vem jag är och vem jag inte vill vara.
Jag har många minnen av att ligga i sängen och tala till GUD.
Tjata på GUD om att få träffa man! Man har en sån nöd och längtan efter att så snart som möjligt få träffa den rätte, man har många fantasier om hur han ska vara. Ensamheten är som en smärtsam sjukdom, det går ont i själen att vara ensam länge.
Fick en katt av en utav mina systrar och hennes man, den hjälpte mig att inte plågas av ensamheten.

En dag... DÅ kommer jag äntligen börja fira sabbath, för det vill jag inte göra ensam.
(Sabbaten =Ett utav GUDS 10 fantastiska bud, en stor välsignelse för den som upptäcker den)

Sen plötsligt har man mött mannen och inser hur verkligheten krockar med ens färdiga fantasi-bilder, han var inte sån, inte sån, inte sån..
Han är sån, sån och sån!

Jag har mig själv, som jag ska forma om, in i ett äktenskapsförhållande med en man som i många punkter är mycket bättre än mina fantasier, men i andra punkter är han trasig på områden, precis som jag.. iallafall tillfälligt.

Man längtar efter någon "som jag" som Adam sa, men upptäcker att vi är varandras motsatser i många frågor.

Jag vet att det i sin tur kommer att generera till en mäktig framtid.
För en unik förhållande med två olika styrkor ger oss båda en större plattform än vad vi haft om vi var själva. Genom mig, öppnas dörrar för Patrik genom Patrik öppnas dörrar för mig. Sådana personer han dras till, kommer in i min värld och jag får en större vänskapskrets.

Patrik är inte som jag, hur mycket jag än önskar han skulle känt mig innan och utan, så är det inte tänkt att det ska vara så. (Från GUDS håll) Hur kan ett förhållande bli livslångt, en spännande vandring för hela livet om man tampas med en kopia av sig själv? Jag valde inte Patrik och han valde inte mig, utan GUD valde oss till varandra och vi tackade ja.

Det är här livet börjar.

Och jag ska inte misströsta, du ska inte misströsta, för det behovet vi har av att vara fullständigt förstådda och accepterade och älskade för den vi inners inne är, är inte menat att vara något som ens partner ska uppfylla, utan GUD. Skaparen. YAHWEH.

Till skillnad från när jag var hos morföräldrar, eller hemma hos mamma,
så är jag inte längre under någon mer än mig själv, det jag skapar och det Patrik skapar.
(det är mitt val att underordna mig honom, inte något som sker automatiskt)

Varje dag kommer samma saker upp till ytan "vem lagar maten, vem diskar"
det sker inte automatiskt. Det är inte alltid rent och fint utan det blir så efter en ansträngning.

I vårt förhållande har Patrik ansvar för det andliga beskyddet, han krigar i och växer i anden.
Jag gör det men inte i lika stor utsträckning, för jag tar mer hand om de praktiska.

Varje dag är en kamp för att hålla en bra atmosfär hemma,
hålla mörkret ute, bryta satans planer som försöker komma med splittring, attacker, förbannelser, olyckor och annat. Sådant vet många kristna inte om. De tar allt som de kommer iställetför att stå emot, gå emot och veta att det finns alltid något bättre att nå till.

Oavsett vem jag varit hos och erfarit så är GUDS plan och vilja att vi ska nå mäktiga andliga genombrott skapa en atmosfär i hemmet av en spännande frid, där allt blir möjligt, där alla behov blir tillgodosedda, ingen går miste om någonting.

Människor kan se oss, men få orkar se oss in i djupet, djupet och återkomma dit regelbundet.
Till hjärtans djupa mötesplats. där man är fullständigt sig själv, "naken".

Jag ska skapa ett hem tillsammans med min man, till våra kommande barn (jag är inte gravid i skrivande stund) och dessa barn kommer inte heller vara som jag och förstå mig på djupet.

Därför är min största frihet och glädje och lycka i pappaGUD.
Han är som var och en utav oss alla människor som HAN skapat, för det står skrivet i de heliga skrifterna (1 Mos 1) att Han skapade oss efter sin/deras likhet till att vara HONOM lik.


Observera detta, varje människa som är dig olik, bär något från GUD som inte du har.

Kanske är det därför han blandar så mycket när familjer skapas, för att vi ska få mer del utav HONOM.
Vi ska älska olikheter, vi ska se det som något spännande och kul och inte förakta det.

Det finns också en längtan i oss att få det bekräftat vad vi känner om oss själva,
faktum är den att vi känner inte oss själva mer än några få saker här och där.

Men pappaGUD kommer en dag uppenbara fullt ut in i minsta detalj om vem du är,
och du kommer känna en djup lättnad, för äntligen vet du inte bara vem du är,
utan vad du är ämnad till att göra, vad du är kapabel till att göra och vad som gör dig alldeles unik som ingen annan som i sin tur gör att de gåvor du har har bara och endast du själv.

Börja tänka stora saker om dig själv och ditt liv, men håll dig ödmjuk.
Låt inte åldern och tidigare erfarenhetet begränsa dig,
bli den du vill idag!

Utbilda dig, byt jobb, besök ett barnhem i afrika,
sluta begränsa dig från dina innersta drömmar.

Fader, jag ber om din nåd över oss att se vilka vi är genom dina ögon och börja sträva mot det målet med din hjälp. Sänd oss någon som är stark, de gånger vi själva inte orkar vara det.
Någon som ser när vi själva inte gör det.
Öppna upp en dörr för en spännande framtid för alla mina läsare just nu, oavsett om de fått lära känna dig eller inte.

I Yeshua namn Amen.


Syster // Johanna Drusian