Barn och änglar och GUD

Jag skrev om barn och demoner i mitt förra inlägg.

Att barn som vet om att de finns en god och en ond sida har en grundläggande kunskap i den andliga.
Detta behöver vi ha för att vi ska kunna börja lära oss vem denne är skapad till att vara på jorden.

Utan den kunskapen, förstår den inte att skilja på rätt o fel, gott o ont.
Utan tror och tar del av allt, precis som världens människor och barn gör.

Det barnet kan inte förstå att göra rätt val och veta varför den ska göra det.

Barn kan vara mer känsliga att känna av saker,
jag vet om en kvinna som började som en bebis, och liten alltid att gråta när de fanns något i atmosfären som inte var bra.
Ett barn som är öppet för att känna i andevärlden, känner inte bara när de är nå konstigt, på ett dåligt sätt utan denne kan även känna när det är något speciellt, som Guds änglar och frid på en plats,
denne kan och behöver lära sig att sätta ett namn, en benämning på de olika atmosfärer
för att veta vad det är den känner av och hur den ska tolka det.

Barn som inte är känsliga, på samma sätt, kan ha sätt Yeshua (Jesus riktiga namn) och änglar.
De kan ha hört något tala till dem, eller varit med om något annat övernaturligt.

Många gånger använder Gud våra barns munnar till att förmedla hälsningar från GUD.

Jag hörde fienden tala första gången när jag var kring 8 år gammal.
Jag förstod som barn inte först att det var fienden, i sekunden som den tanken kom till mig.
Den uppmanade mig till att vara olydig mot mamma, och sa att det värsta som kan hända är att du får en konsekvens.

Jag avskydde konsekvensen som mamma gav, så jag ville absolut inte lyda den rösten.

Men jag hörde även några gånger GUD tala på ett sätt som gjorde att jag visste att det var Han.

Jag bor på funderingar och hörde plötsligt svar på funderingarna.

Jag undrade om man kissade i himlen, och fick som svar att vi inte har något mellan benen i himlen.

Jag undrade en annan gång om evolutionen och GUD svarade mig med en fråga tillbaka.

"Om nu människor finns och apor finns idag, vart finns alla dom varelser där emellan då?"

Jag vet om en liten pojke vars föräldrar är öppna om andliga saker med sin son,
han känner till dom sakerna och ser änglar, Yeshua och hör dom tala.
Men det finns gånger då Yeshua och änglar visar sig för barn utan kristna föräldrar.
Som i akianes fall. Kolla upp henne på nätet.

En ateist moder berättade när hon och hennes barn höll på att drunkna i en olycka,
att barnet såg saker i anden som hon aldrig berättat om att vissa tror på.
Barnet omkom, men modern blev troende efter den stunden.


Barn behöver få veta om dessa saker
så att de framförallt kan lära känna pappaGUD.
Så att barn kan njuta av Hans närvaro.
så att de vet att de aldrig är ensamma
så att de vet att det finns en mål och mening med deras liv
så att de vet att de är älskade
så att de lär känna den Helige Ande som vill sammarbeta med dom från barnsben.
Så att de lär sig förstå varifrån det onda som sker på jorden härstammar och övervinna det.


GUD kan stoppa sjukdomar, och död, krig och olyckor!
Tillsammans med GUD blir livet som det är menat att vara,
ett liv som är spännande och tillfredsställande.

Vill du uppfostra ditt barn till den GUD skapat denne till att vara,
eller ska du följa normen och se hur depression och självmord ökar utan nå lösning.

Jag känner att jag har så otroligt mycket mer att säga egentligen.
Vi behöver veta om våra ords makt och hur man prövar andar.
Vi behöver alltid ligga steget före för att kunna lära våra barn om dessa saker.
Men de föräldrar och vuxna som läser GUDS HELIGA ORD,
ber jag GUD uppenbara dessa saker för.

Vi uppfostrar inte vilka barn som helst, vi uppfostrar barn in i en värld som bara blir mörkare och mörkare. Vi uppfostrar barn som ligger steget före och har kontakt med GUD vår FADER och samarbetar med änglar som är kallade att tjäna oss.

Detta utan att vara rädda och komma under mörkret.
Utan vinna andra, rädda andra in i det ljuset.
In i ett lyckligt liv full med kärlek närvaro och spänning.




















Gud ta detta inlägg, fyll den med din ande,
uppenbara och tala till varje läsare genom den, varför förälder.
Jag ber att detta inlägga ska öppna upp en nöd och en passion för föräldrar att låta sina barn börja få utvecklas på den andliga nivån,
och att de föräldrar som inte tror ska få en besvärande nyfikenhet som resulterar i att de börjar undra om du GUD finns och att de får möta dig och ta emot frälsningen.

Tack Fader för detta inlägg. Inspirera mig att skriva om det som Du vill att jag ska skriva om,
och på det sättet som Du vill jag ska skriva.
I Yeshuas namn.


Massa värme och kärlek.
Vi ska tillsammans besegra det onda med GUDS kärlek.

// Johanna

Barn och demoner

Vi vet att flickbarn älskar att leka med dockor av olika slag.
Lekarna har med kommunikation, praktiska utövningar, klädstilar och inredning att göra.

Pojkar älskar fordon, bilar och stridslekar.
Fart, ljud och vara en hjälte som beskyddar och förintar det som är dåligt.


Det är något som är inbyggt i oss, en del av skillnaden som GUD utvalde när han gjorde oss olika.

Vi tror givetvis inte att vapen och krig och att döda är bra, vi som kristna vill inte våra barn ska se på filmer med sånt och leka sådana lekar. Men hur ska vi hantera dilemmat att de faktiskt är skapade så?

GUD talade till en person om detta, varje läsare får pröva det.

Män är menade att beskydda och strida, deras kroppar är större och starkare,
men det är inte mot människor vi ska strida mot utan mot fallna änglar, demoner , satans anhängare som finns i den andliga dimensionen och påverkar oss.

Pojkar kan absolut få leka stridslekar, men inte sådana där de dödar människor, eller djur.
Utan monster.

I början är det bara lek och övning,
mamma och pappa ska sköta den andliga striden som finns i hemmet.
Men en dag så ska de sköta den själva, och vi behöver vara förebilder till hur det går till.

Jag var 3,4 år när GUD öppnade mina ögon till att se i andevärlden för första gången.
Jag såg i kyrkan en taggboll som satt fast på en kvinnas skuldra.
Jag var för liten för att förstå vad det var och hur man fick bort den.

När jag var runt 8 år, fick jag höra om att min mormor mött på en demon som hon fick se med sina fysiska ögon.
Den var ca 3 meter med ögon stora som tallrikar och stod lutad över henne där hon låg i sängen.
Hon blev först paralyserad av skräck, men snart fick hon mod till sig och sa
"FÖRSVINN i JESU NAMN!"

Demonen krympte till en prick och flög ut därifrån.

Runt 9 år var jag när jag låg i sängen och skulle sova, då en påse plötsligt började prassla på mitt golv. Det blev tyst.. sen började den prassla igen.
Jag ropade på pappa och han kom.
Han bara svarade att det inte var något och gick därifrån.
Jag blev besviken.

Jag hade önskat att han befallt demonen ut därifrån, om det nu var en demon just den gången.

Jag har känt olika demoniska närvaron sedan jag varit ett litet barn, men aldrig haft någon som förklarade till mig vad det var för obehag jag kände och varför.
Jag önskar jag vetat och förstått.

Om barn är rädda måste man ta det på allvar, och visa dom hur man gör.
Visa dom att vi är på den goda sidan som är mycket starkare en den onda,
visa dom att de aldrig någonsin behöver bara rädda för något.

Men det går inte om föräldrar inte förstår att demoner finns och hur man hanterar dom.
Om föräldrarna själva är rädda för dom.


Det finns något som heter nattskräck.
Det är hur barn helt utan förklaring blir livrädda på natten,
de är i en slags till hälften omedvetande tillvaro.
Dessa har fått möta på en demon som föräldrarna måste be försvinna.

Olika slags fobier och rädslor har kopplingar till demoner.

Om man i en situation måste driva ut en ande från ett barn eller dess rum tex,
och barnen blir medveten om vad det handlar om så måste man tala med barnet
om Guds änglar som beskyddar, om Guds kärlek.

Om att inget kan röra oss, inget kan komma åt oss.
Demoner kan inget annat göra än att försöka skrämmas.


Förre helgen så var jag hos min syster och hälsade på.
Vi pratade om GUD och himlen om änglar
De har två små pojkar, varav den yngste ville veta hur den dåliga sidan ser ut.

Jag berättade att de kan ta olika former, men han gav sig inte,  frågade om och om och om igen.
Jag ville ge honom ett exempel, och visade någon bild på nätet.
Men stannade självklart inte där, jag visade bilder på stridsänglar och pratade om att de skyddar oss
och att Gud älskar oss och mer om hur underbar himlen är.

Efter att ha berättat om den mörka sidan, så måste man fortsätta stå med barnet och gång efter gång,
visa hur man tryggt gör om man känner sig rädd och pränta in det i barnet att ja de finns, men de kan inte komma åt oss när vi har änglabeskydd och när vi använder namnet Jesus eller YESHUA ännu hellre (för det är det namnet han hade när han gick på jorden), när vi använder Guds eld som finns i oss så får de ont och försvinner.

Precis som det finna andra otäcka saker, ormar, spindlar med mera.


Andemakter kan vara hos oss, men har vi öppna dörrar i vår själ, har vi sår, så kommer de in i oss.
Vet inte om någon människa som aldrig haft en ond ande i sig,
när vi ser på tv, så öppnar vi vår själ o tar emot de andarna som filmen/programmet bjuder på.

Vi märker de oftast när vi får starka känslor och får extremt svårt att styra vårt beteende och vara snälla, sjyssta.

Den äldsta pojken tog emot frälsningen <3 <3 <3 och jag bad för honom, la min hand på hans huvud
och en demon manifesterade sig i honom.
Demonen var tvungen att lämna förstås och pojken kramade om mig och sa "du är världens bästa moster!"

Efteråt kom det självklart en massa fulingar till honom och vill skrämma honom.
Då behöver man stå fast. Jesus är större, Han bor i dig BEFALL dom bara att förvinna.
Men hjälp av en vuxen tills man klarar det själv.

Det är början till att pojkar utvecklar till stora starka farliga stridsmän för Guds rike.

Så låt dom leka att de dödar monster.
Och lär dom hur man gör om de känner nå konstigt , blir rädda.


Ber om ursäkt att jag mest bara skrivit om mörka sidan i detta inlägg.
Det fanns så mycket att säga om det, men skriver gärna nästa inlägg om barn och änglar.

Låt era barn veta sanningen, men ha inte stort fokus på det och prata mycket mer om skyddsänglar och Guds kärlek. Visa dom att man inte behöver vara rädd.
Vi ska inte lära dom hur man undviker problem, utan hur man löser problem.




Gud tack för att du ger alla föräldrar och vuxna vishet att kunna tala om andevärlden med sina barn på rätt sätt, och ge oss mod och styrka att varje gång vara som en orädd exempel hur man gör i lägen då man får möta en. Låt våra barn bli trygga i Gud, lära känna dig GUD i tidig ålder och veta att du alltid finns där och aldrig sviker och lämnar dom.
Låt våra barn växa upp i en atmosfär av din frid, kärlek och lycka.

I Yeshuas namn ber jag. Amen



// syster Happiness