Barn och demoner

Vi vet att flickbarn älskar att leka med dockor av olika slag.
Lekarna har med kommunikation, praktiska utövningar, klädstilar och inredning att göra.

Pojkar älskar fordon, bilar och stridslekar.
Fart, ljud och vara en hjälte som beskyddar och förintar det som är dåligt.


Det är något som är inbyggt i oss, en del av skillnaden som GUD utvalde när han gjorde oss olika.

Vi tror givetvis inte att vapen och krig och att döda är bra, vi som kristna vill inte våra barn ska se på filmer med sånt och leka sådana lekar. Men hur ska vi hantera dilemmat att de faktiskt är skapade så?

GUD talade till en person om detta, varje läsare får pröva det.

Män är menade att beskydda och strida, deras kroppar är större och starkare,
men det är inte mot människor vi ska strida mot utan mot fallna änglar, demoner , satans anhängare som finns i den andliga dimensionen och påverkar oss.

Pojkar kan absolut få leka stridslekar, men inte sådana där de dödar människor, eller djur.
Utan monster.

I början är det bara lek och övning,
mamma och pappa ska sköta den andliga striden som finns i hemmet.
Men en dag så ska de sköta den själva, och vi behöver vara förebilder till hur det går till.

Jag var 3,4 år när GUD öppnade mina ögon till att se i andevärlden för första gången.
Jag såg i kyrkan en taggboll som satt fast på en kvinnas skuldra.
Jag var för liten för att förstå vad det var och hur man fick bort den.

När jag var runt 8 år, fick jag höra om att min mormor mött på en demon som hon fick se med sina fysiska ögon.
Den var ca 3 meter med ögon stora som tallrikar och stod lutad över henne där hon låg i sängen.
Hon blev först paralyserad av skräck, men snart fick hon mod till sig och sa
"FÖRSVINN i JESU NAMN!"

Demonen krympte till en prick och flög ut därifrån.

Runt 9 år var jag när jag låg i sängen och skulle sova, då en påse plötsligt började prassla på mitt golv. Det blev tyst.. sen började den prassla igen.
Jag ropade på pappa och han kom.
Han bara svarade att det inte var något och gick därifrån.
Jag blev besviken.

Jag hade önskat att han befallt demonen ut därifrån, om det nu var en demon just den gången.

Jag har känt olika demoniska närvaron sedan jag varit ett litet barn, men aldrig haft någon som förklarade till mig vad det var för obehag jag kände och varför.
Jag önskar jag vetat och förstått.

Om barn är rädda måste man ta det på allvar, och visa dom hur man gör.
Visa dom att vi är på den goda sidan som är mycket starkare en den onda,
visa dom att de aldrig någonsin behöver bara rädda för något.

Men det går inte om föräldrar inte förstår att demoner finns och hur man hanterar dom.
Om föräldrarna själva är rädda för dom.


Det finns något som heter nattskräck.
Det är hur barn helt utan förklaring blir livrädda på natten,
de är i en slags till hälften omedvetande tillvaro.
Dessa har fått möta på en demon som föräldrarna måste be försvinna.

Olika slags fobier och rädslor har kopplingar till demoner.

Om man i en situation måste driva ut en ande från ett barn eller dess rum tex,
och barnen blir medveten om vad det handlar om så måste man tala med barnet
om Guds änglar som beskyddar, om Guds kärlek.

Om att inget kan röra oss, inget kan komma åt oss.
Demoner kan inget annat göra än att försöka skrämmas.


Förre helgen så var jag hos min syster och hälsade på.
Vi pratade om GUD och himlen om änglar
De har två små pojkar, varav den yngste ville veta hur den dåliga sidan ser ut.

Jag berättade att de kan ta olika former, men han gav sig inte,  frågade om och om och om igen.
Jag ville ge honom ett exempel, och visade någon bild på nätet.
Men stannade självklart inte där, jag visade bilder på stridsänglar och pratade om att de skyddar oss
och att Gud älskar oss och mer om hur underbar himlen är.

Efter att ha berättat om den mörka sidan, så måste man fortsätta stå med barnet och gång efter gång,
visa hur man tryggt gör om man känner sig rädd och pränta in det i barnet att ja de finns, men de kan inte komma åt oss när vi har änglabeskydd och när vi använder namnet Jesus eller YESHUA ännu hellre (för det är det namnet han hade när han gick på jorden), när vi använder Guds eld som finns i oss så får de ont och försvinner.

Precis som det finna andra otäcka saker, ormar, spindlar med mera.


Andemakter kan vara hos oss, men har vi öppna dörrar i vår själ, har vi sår, så kommer de in i oss.
Vet inte om någon människa som aldrig haft en ond ande i sig,
när vi ser på tv, så öppnar vi vår själ o tar emot de andarna som filmen/programmet bjuder på.

Vi märker de oftast när vi får starka känslor och får extremt svårt att styra vårt beteende och vara snälla, sjyssta.

Den äldsta pojken tog emot frälsningen <3 <3 <3 och jag bad för honom, la min hand på hans huvud
och en demon manifesterade sig i honom.
Demonen var tvungen att lämna förstås och pojken kramade om mig och sa "du är världens bästa moster!"

Efteråt kom det självklart en massa fulingar till honom och vill skrämma honom.
Då behöver man stå fast. Jesus är större, Han bor i dig BEFALL dom bara att förvinna.
Men hjälp av en vuxen tills man klarar det själv.

Det är början till att pojkar utvecklar till stora starka farliga stridsmän för Guds rike.

Så låt dom leka att de dödar monster.
Och lär dom hur man gör om de känner nå konstigt , blir rädda.


Ber om ursäkt att jag mest bara skrivit om mörka sidan i detta inlägg.
Det fanns så mycket att säga om det, men skriver gärna nästa inlägg om barn och änglar.

Låt era barn veta sanningen, men ha inte stort fokus på det och prata mycket mer om skyddsänglar och Guds kärlek. Visa dom att man inte behöver vara rädd.
Vi ska inte lära dom hur man undviker problem, utan hur man löser problem.




Gud tack för att du ger alla föräldrar och vuxna vishet att kunna tala om andevärlden med sina barn på rätt sätt, och ge oss mod och styrka att varje gång vara som en orädd exempel hur man gör i lägen då man får möta en. Låt våra barn bli trygga i Gud, lära känna dig GUD i tidig ålder och veta att du alltid finns där och aldrig sviker och lämnar dom.
Låt våra barn växa upp i en atmosfär av din frid, kärlek och lycka.

I Yeshuas namn ber jag. Amen



// syster Happiness