fredag 28 april 2017

GUDS nitälskan gentemot oss

Jag skulle sätta mig ner och göra läxor på datorn, men istället börjar GUDS Ande tala och uppenbara saker till mig som jag vill dela med mig av.

Välkommen in, kära vän.

Det finns en väg till GUD genom lidande.

Vet du om att GUD själv är i ett ständigt lidande, i sin kärlek och längtan efter oss?
Vi tror att vi längtar ihjäl oss efter Honom, och kan gråta och ropa efter Honom, när det i verkligheten ligger till så att:
vi älskar, därför att Han älskat oss först.
Orsaken till att vi så längtar är för att Han uppenbarat en del av sin längtan och kärlek gentemot oss,
därför längtar vi, därför älskar vi.

5 Mos 4:24  Ty YHWH, din Gud, är en förtärande eld, han är en nitälskande Gud. 


Vad har förtärande eld med nitälskan att göra?
Att Han älskar med en sådan brinnande iver, att Han är redo att förtära i eld om någon går emot det Han håller kärt. (Ibland människan själv, genom att denne vanhelgar sig själv och går emot GUD)

Jag fick en gång smaka på en kärleksdos från pappaGUD,
det var en dag då vi var i en bönemånad i Pingstkyrkan i Sundsvall, och hade bön tre gånger om dagen. Om jag minns rätt.

Plötsligt kom Hans kärlek över mig, fyllde mig som en riktigt stor go kram,
PappaGUD går på cellnivå när Han uppenbarar sig för oss, för Han bryr sig om oss till den minsta komponent.
Jag kände hur jag höll på att explodera av Hans kärlek, det var som om att om Han fortsatt skulle jag gått upp i atomer. Jag var tvungen att be Honom att sluta.
Precis som de kramar jag får av min älskade mamma, de kan vara så hårda att det känns som man blir omformad till ett timglas... men jag älskar sådana kramar, det är ingen manipulerad fejk-kärlek,
utan kommer från hjärteroten.

Tänk att pappaGUD älskar så och mycket mer?
Ändå fick jag känna bara en liten del av Hans kärlek gentemot mig.

Man är klart en förvandlad människa efter man fått möta sådan kärlek,
och när man vet att man är älskad så mycket, så kan man inget annat än att älska tillbaka, i mitt fall,
-smärtsamt mycket.


Efteråt när jag har fått uppleva Hans kärlek, har jag kunnat börja gråta hulkande efter Honom, i min längtan efter Honom och mer av Honom.
Just då är jag säker på att Han tog emot det som en hård kärlekskram från Mig, och bara njöt.

Vi måste veta, vi människor att när GUD skapade oss, har Han lagt ner en bit av sitt hjärta i varje människa och utan dig och mig, så är inte Hans hjärta fullkomligt helt.
I sin storhet valde Han att bli svag och beroende utav oss.
Han valde en smärtans väg, för att vi ska kunna älska varandra Han och människan.

En gång satt jag på en lektion och undervisningen handlade om något som var extremt orent inför pappaGUD, jag menar vi såg på en väldigt oren film på lektionen.
Sex, mord, pengar. (Ni måste förstå att filmer ofta är kopplade till demoner som blir kvar i människor som inte avsäger sig dessa, för man öppnar upp sin själ när man ser på film)
Jag satt och led i mitt hjärta, över att behöva vara där och se på den,
så i mitt lidande, min tillfälliga smärta, vände jag mig till GUD på ett sätt jag aldrig tidigare gjort..

Jag vände mig till Honom i min nitälskan och fick ett utav mitt livs starkaste upplevelser med Honom, ja PappaGUD kom och mötte mig så enormt starkt där jag satt i lektionssalen att jag absolut inte velat vara någon annanstans här på jorden.
Du vet, Hans närvaro kom, Hans tröst som är utöver all världens tröst, och Hans kärlek.
GUD är livets källa, så när GUD kommer,
kommer livet själv.
Han är ljusets källa, så när GUD kommer,
kommer ljuset själv.
Han hade behag till min avsky mot orenhet och synd, och min nitälskan mot Honom.


Därför mina vänner, finns det en väg genom fasta till pappaGUDS hjärta.
När du avsäger dig mat i din längtan efter Honom,
så närmar vi oss pappaGUDS nivå av kärlek..
Den lidande kärleken.

Jag skriver i uppenbarelse,
när vi fastar, visar vi GUD att vi trängtar efter Honom mer än vår egen kropp trängtar efter mat, vår egen fysiska tillfredsställelse, vi är redo att lida för att få mer av Honom:
Att Han ska uppenbara sig, Hans vilja och sätta oss fria från det som plågar oss:

Fasta är ett sätt att komma närmare GUD:
- när en människa fastar så ödmjukar hon sig  (Esr 8:21)
- när vi fastar så vänder vi om till GUD (Joel 2:12,13)

Joe 2:12  Men nu, säger YHWH, vänd om till mig av hela ert hjärta, med fasta, gråt och klagan. 


- genom fasta avskiljer vi något/någon åt Herren så att GUDS vilja ska ske (Apt 14:23)
- en fastedag är en dag som är Herren till behag (Jes 58:5)
- en akt som gör vår röst hörd i höjden (Jes 58:4)

Fokuset blir  den andliga mättnaden istället för den fysiska.

Fasta är någonting vi gör av fri vilja, men det finns gånger vi hamnar i fysisk kris oplanerat och vad händer då? Då ropar vi på hjälp från GUD, då sker en akut andlig uppvaknande.

Tänk på Jona i valens buk.

Hur många gånger har inte GUD tillåtit krig, svält och katastrofer för att människan ska vända sig till GUD?

Jes 1:5  Var skall man mer slå er, då ni fortsätter i trolöshet? Hela huvudet är sjukt och hela hjärtat svagt.
Jes 1:6  Från fotbladet upp till huvudet finns inget helt, bara blåmärken, ärr och öppna sår, som inte är urkramade eller ombundna eller lindrade med olja.
Jes 1:7  Ert land är en ödemark, era städer är uppbrända i eld, era åkrar förtärs i er åsyn av främlingar. En ödemark är det som efter främlingars framfart.

Upp 9:20  De andra människorna, de som inte dödades av dessa plågor, omvände sig ändå inte från sina händers verk så att de upphörde med att tillbe onda andar, avgudabilder av guld, silver och brons, sten och trä, som varken kan se eller höra eller gå.
Upp 9:21  Och de ångrade inte sina mord och sin svartkonst, sin otukt och sina stölder.



Yeshuas FYSISKA nederlag blev till ANDLIG triumf.

Hela psalm 107 handlar om hur fysisk nederlag slutar i andlig triumf:

Psa 107:1  Tacka HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar i evighet.
Psa 107:2  Så säger HERRENS återlösta, de som han har återlöst från fiendens hand,
Psa 107:3  de som han har församlat från länderna, från öster och väster, från norr och söder.
Psa 107:4  De irrade omkring i öknen på öde stigar, de fann ingen plats där de kunde bo.
Psa 107:5  De var hungriga och törstiga, deras liv tynade bort.
Psa 107:6  Men de ropade till HERREN i sin nöd och han räddade dem ur deras trångmål.
Psa 107:7  Han ledde dem på den rätta vägen, så att de kom till en stad där de kunde bo.
Psa 107:8  Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn,
Psa 107:9  ty han stillade själens törst och mättade själens hunger med sitt goda.

Psa 107:10  De satt i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,
Psa 107:11  ty de hade varit upproriska mot Guds ord och föraktat den Högstes råd.
Psa 107:12  Han ödmjukade deras hjärtan genom lidande, de kom på fall och hade ingen hjälpare.
Psa 107:13  Men de ropade till HERREN i sin nöd och han frälste dem ur deras trångmål.
Psa 107:14  Han förde dem ut ur mörker och dödsskugga, han slet sönder deras bojor.
Psa 107:15  Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn,
Psa 107:16  ty han krossade kopparportar och bröt sönder järnbommar.

Psa 107:17  De var dåraktiga och blev plågade för sin upproriskhet och synd.
Psa 107:18  De kände avsky för all mat och var nära dödens portar.
Psa 107:19  Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.
Psa 107:20  Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från undergång.
Psa 107:21  Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn.
Psa 107:22  Må de offra lovets offer och förkunna hans verk med jubel.

Psa 107:23  De som for ut på havet med skepp och drev handel på stora vatten,
Psa 107:24  de såg HERRENS gärningar och hans under i havets djup.
Psa 107:25  Han talade, och en stormvind uppstod så att havets vågor gick höga.
Psa 107:26  De for upp mot himlen och ner i djupen, så att de miste modet i sin olycka.
Psa 107:27  De raglade och stapplade som druckna, det var förbi med all deras vishet.
Psa 107:28  Men de ropade till HERREN i sin nöd och han förde dem ut ur deras trångmål.
Psa 107:29  Han stillade stormen och böljorna omkring dem tystnade.
Psa 107:30  De gladdes över att det blev stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.
Psa 107:31  Må de tacka HERREN för hans nåd, för hans underbara gärningar mot människors barn,
Psa 107:32  må de upphöja honom i folkets församling och prisa honom där de äldste sitter.

Psa 107:33  Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark
Psa 107:34  och bördigt land till salthed för dess invånares ondskas skull.
Psa 107:35  Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.
Psa 107:36  Han lät de hungriga slå sig ner där och bygga en stad där de kunde bo.
Psa 107:37  De besådde åkrar och planterade vingårdar som gav riklig skörd.
Psa 107:38  Han välsignade dem, och de blev mycket talrika. Han lät ej deras boskap minska i antal.
Psa 107:39  När de blev färre och tyngdes av förtryck, olyckor och bekymmer,
Psa 107:40  utgöt han förakt över furstarna och lät dem irra omkring i en ödemark utan vägar.
Psa 107:41  Han upphöjde den fattige ur eländet och förökade deras familjer som hjordar.
Psa 107:42  De rättrådiga ser det och gläder sig, och all ondska måste tiga.
Psa 107:43  Den som är vis må lägga märke till detta och tänka på HERRENS nådegärningar.




Visst är pappaGUD helt underbar? Helt fantastisk! !!
Så GOD mot oss, människors barn?


Fader, jag ber dig välsigna detta inlägg om det är Dig till behag.
Låt allt jag gör upphöja Ditt Heliga namn, YAHWEH.
Låt ditt rike utökas, låt oss besegra över all mörker i våra liv.
Låt de av mina läsare som ännu inte fått uppleva Dig och Din kärlek,
få uppleva Dig och det medan dom läser detta inlägg.
I Yeshua Ha Mashias namn. Amen.







syster/ Johanna Drusian

3 kommentarer:

  1. Tack Johanna det var till välsignelse att läsa det du skrev

    SvaraRadera
    Svar
    1. Underbart att höra! All ära till YHWH :)

      Radera
    2. Underbart att höra! All ära till YHWH :)

      Radera