När livet och relationen med GUD inte går som det ska. (andlig uppmuntran)

NÄR VI BÅDE VILL OCH INTE VILL SYNDA, SAMTIDIGT:

Yeshua kommer fram till trädet, för att se om han hittar något frukt..
men hittar inget.
"Ta ner det trädet"
"Vänta Far ge det ett år till, låt mig ge det bättre jord och försöka fixa till den lite"

Han gräver upp jorden och sätter i nytt,
han klipper bland grenarna, tar bort torra döda grena och blad.

Det trädet är du, och jag.

Denna berättelse finns i Bibeln:

Lukasevangeliet 13:6-9  

"Sedan berättade han denna liknelse: "En man hade ett fikonträd planterat i sin vingård, och han kom för att se om det fanns frukt på det, men han fann ingen. 

 Då sade han till sin trädgårdsmästare: I tre år har jag kommit och letat efter frukt på det här fikonträdet men inte hittat någon. Hugg ner det! Varför skall det få suga ut jorden? 

  Men trädgårdsmästaren svarade honom: Herre, låt det stå kvar även i år, tills jag har grävt omkring det och gödslat. 

 Kanske bär det frukt nästa år. Annars skall du hugga ner det." 

En annan berättelse:

Yeshua vaktar sina får.
Hans liv handlar om att lugnt och tålmodigt bara hålla koll på att hjorden mår bra och är trygga,
kommer de ett rovdjur får han inte springa ifrån utan måste istället genast försöka skrämma iväg den och rädda fåret.
Han sitter inte och tittar i sin mobil, han ligger inte och sover, utan håller koll på oss.
Då och då räknar han oss....
95..96..97..98...99......
och upptäcker han att en av oss saknas, så reser han sig upp och lämnar alla 99 fåren
för att leta efter dig, efter mig.

(också taget ur Bibeln)

Lukasevangeliet 15:4-6  

"Om någon av er har hundra får och förlorar ett, lämnar han då inte de nittionio i öknen och går och söker efter det förlorade tills han hittar det? 

  Och när han har funnit det, blir han glad och lägger det på sina axlar. 

  När han sedan kommer hem, samlar han sina vänner och grannar och säger till dem: Gläd er med mig! Jag har funnit mitt får som jag hade förlorat. 

Det var där hos tullindrivarna och prostituerade Han satt,
han var hos fåren som kommit vilse, som inte hade någon herde.
Visade dom omsorg, kärlek och talade sanning.




Hur hanterar vi våra syskon när de hamnat i synd?

Kommer vi med en uppräckt hand, redo att slå,
eller med en utsträckt hand som erbjuder hjälp?

Jag skrev dessa exempel till dig som känner dig svag,
orolig att du blivit övergiven av GUD och Han inte längre älskar och bryr sig om dig för att du kanske gjort något som Han inte tycker om.

Han vill ha oss helhjärtade och äkta.

Du kan omvända dig från en synd i praktiken,
men du kan inte ta bort den från dig själv.

Det är en operation som vår överläkare behöver göra,
det vi behöver göra är att säga till Honom att vi vill ha Hans hjälp att förändras,
att vi är villiga att lägga oss på operationsbordet.

"HERRE GUD förlåt oss, vi ber Dig om nåd!

Synden i oss är stark, den drar oss, vi kan inte stå emot begäret och frestelsen,
för vi har en sida av oss som inte vill stå emot..
även om vi innerst innerst inne vill kunna det.
Förändra oss GUD!"

Att få en "käftsmäll" av GUD

NÄR GUD INTE MÖTER OSS DÄR VI BEHÖVER ATT HAN MÖTER OSS:

En dag, jag minns en gång.
Då jag blev så otroooooooooooligt besviken på GUD.
Jag hade fått för mig att en sak skulle ske , att det var GUDS vilja dittan dattan
och sen skedde det inte.
Det var som att få en käftsmäll av GUD.
Ur mitt mänskliga perspektiv.


Det här är inget som bara händer en gång under livet,
det kan ske exakt varje gång någon dör.
Speciellt om vi anser att det var en död som inte borde skett.
Ett barn dör i en olyckshändelse, eller av svält.

PANG! säger det bara inom oss.
GUD hur kunde du!!!!??!

Vi kommer oftast tillbaka med svansen mellan benen,
ödmjukade..
GUD jag har ingen annat val än att lita på att Du har kontrollen.
En dag får vi svar.

Det gör ont, är bittert, det stinker och gör så fruktansvärt ont
vi vill ha rätt, vi tror vi har rätt och GUD fel.
Men så är det inte. GUD har rätt och jag och du har fel.


Barn kan säga emot sina föräldrar, tills de med tiden inser att föräldrarna ändå kanske kan lite mer.

Vi är GUDS barn vi proklamerar hit o dit "GUD är si och så, och Han skulle aldrig.. PANG!.."
Så hände det vi aldrig kunnat tro och tänka oss.

Jag suckar när jag skriver det här, för det är så jobbigt att inse, att jobbiga saker kommer ske
som vi inte har en aning om varför FAST VI VET ATT GUD FINNS.


Nu tror jag det är rätt läge att ta er in i en annan situation....

Israeliterna vandrade i öknen.
GUD visade gång på gång att Han var med dom Han var hos dom.

Bad dom om en sak så skulle det få det.

Men vad hände istället:

"OOOHH GUUUUD var ääär du?? GUD har övergivit oss, för vi har inge mat, inge vatten!"
Deras bitterhet och ilska mot GUD deras försörjare växte.

I och med att de inte pratade med GUD som den GUD han är, utan istället började de knota och knorra så blev pappaGUD arg på dom.
(Ja vi har en GUD som kan bli arg.)

Vad gör du och jag när vi hamnar i svårigheter?
Ber vi pappaGUD ödmjukt och i tro om hjälp och litar på att Han kan dela havet en gång till för vår skull? Att han än en gång kan ge oss vatten ur klippan, eller låta maten regna till oss?

Är din och min inställning när vi ber till Honom att Han än en gång kan mångmultiplicera vårt bröd på bordet och våran fisk....
eller blir vi som spädbarn som inte kan prata som direkt börjar skrika och gråta.
(inge fel med spädbarn som gråter, men vi är mogna nog att säga till vart skon klämmer och be om hjälp)
"UÄÄÄÄÄ nu är de ute med oss!" "UÄÄÄÄÄ"


Ursäkta mig,
jag försöker uppmuntra dig till att ha tro, precis som jag behöver bli uppmuntrad när jag är svag.

Ser man sig omkring på alla behov som finns, alla katastrofer, olyckshändelser, våld, mord, våldtäckter och sjukdomar, och död..
Så är det lätt att man börjar tappa modet.

Men vad sa våran älskade Herre Yeshua till Petrus som höll på att börja att sjunka?

" (ditt namn) se på mig, se på mig! annars kommer du att sjunka"

Ur Bibeln:
Matteusevangeliet 14:28-31

"Petrus sade: "Herre, om det är du, så befall att jag skall komma till dig på vattnet."
  Jesus sade: "Kom!" Petrus steg ur båten och gick på vattnet fram till honom.
 Men när han såg hur häftigt vinden låg på, blev han rädd och började sjunka. Då ropade han: "Herre, hjälp mig!"
 Genast räckte Jesus ut handen och grep tag i honom och sade: "Så lite tro du har! Varför tvivlade du?" 

Gud, älskade himmelske Fader, jag tackar för din nåd.
Ta detta inlägg, och låt de påverka, förvandla, förändra, uppmuntra, krossa ,
göra precis det som behövs inom oss.
För Ditt heliga namns skull.

I Yeshuas namn ber jag.



/syster Johanna Daughterofhappiness